De är runda böljar, klibbar nästan fast i gommen. Försök inte äta upp dem, de kan hugga sig ut genom magsäcken. Vissa av dem är vassare och hårdare än andra. Såren de skär upp är svårläkta, andas med en annan stämma
simmar omkring outgrundliga vatten flyter med strömmen kastar sig emot den rör sig i vågor runt dina vader flödar som asfaltsmassa ner över dina axlar och tynger ner dig som en genomvåt filt av smutsigt vatten. Fransar av glitter lämnar dem ibland och du ser nu världen ur ett annat perspektiv
det gäller att våga inte låtsas om tyngden inte vara rädd för mörkret eller smutsen röra vid minsta lilla fråga röra sig i djupa frasande cirklar det knaprar om dem kantiga ovala guldfärgade svarta regelräta och du önskar de var mjukare
fastnar mellan tankarna rör vid hårslingor som virvlar svämmar över kanter av sockervaddsskum ett avgrundsdjupt blåsljud
lyssnar du?
ett väsande, sjungande läte från en tilltäppt munhåla mushåren som växer ur strupen gör den så mycket grönare
skönare
frusna tår i det varma gräset frodas långsamt blånande marken det växer knakar ett pussel som tappar sina bitar och de försvinner i myllret döljer sig i sanden
aldrig får du se dem igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar