two poems and one sleeping beauty

like the blood we are all aiming for the same goal

kisses of rainbow dust

but still the same

all over again

My world

words are upside down
they have pressed themselves inbetween
somebody elses knees

We wish we where different
anytime sometime
Can't get together
and there will allways be these
strange consequences

Jumping up and down
downwards is allways fast
But we you usually go up
up those high falling stairs 

Stars in your eyes
          I am afraid
                   afraid of leaving
                     afraid of appearing
                        afraid of annoying
                                                   You

Travelers

we are all travelers
finding our ways through space

searching for unreachable stars, glittering universe,
watery eyes, shadows of a half eaten rabbit

we believe in love
in the extended feelings of happiness
such as mum and dad, brother and son

but what if everything you thought where true
everything you wanted to believe was a lie
what if feelings doesn't exist

what if..

You

do not


 exist

Ibland känner jag mig väldigt obekväm i mitt kön.

Ibland känner jag mig väldigt obekväm i mitt kön.

Och det handlar inte om att jag innerst inne skulle vilja vara man.

Det handlar om att jag känner mig obekväm i rollen som Kvinna.

Och allt vad det innebär.

Det handlar om att alltid känna att jag måste hävda mig. Visa att jag är stark,

Att jag kan.

Även fast jag inte är en Man.

Att hela tiden få frågan:

”Klarar du verkligen det där?”

Som fan att jag gör! Annars hade jag väl bett om hjälp!?

Visst, personen i fråga ville säkert bara vara hjälpsam. Men Om jag hade varit en kille, vore sannolikheten att frågan skulle ställas inte lika självklar.. vore den?

Jag känner mig också väldigt obekväm i allt vad mitt kön utsöndrar. Alla de doft essenser som tydligen finns där och som jag inte har fått vara med och välja ut.

Jag var inte med och valde dofter som kåt, villig, liten, söt, omhändertagande(läs-moderlig), feminin, svag, snygg, sexig, etc.

Till saken hör att jag trivs bra, faktiskt mycket bra med min kropp. Jag har kanske lite för stora bröst. Jag ogillar när de hoppar och flänger när jag springer, och jag ogillar bh, så det är komplicerat, men jag skulle inte byta ut dem mot vilken penis i världen.

Det jag ogillar är vad andra registrerar i min kropp. Att jag inte för vara jag.

Att jag är ett vandrande KÖN!

Det är knepigt när en känner att en inte passar in i sin egen könskategori, men ännu mer knepigt när en inte passar in i några andra av samhället skapade grupperingar heller. Typ queer eller liknande.

När det gäller min sexualitet så väljer jag att säga hur klyschigt det än må låta att jag faller för en människa,

Inte ett kön!

Och det handlar inte om att jag vill stå för några politiska värderingar eller någonting sådant. Det är bara så jag känner.

Men eftersom att det trots allt har blivit så att jag umgåtts mestadels i kretsar med bi, homo, trans, queer personer, så har också min inställning till heteronormen blivit som den blivit. Och eftersom att heteronormen även bidragit till att skapa den roll som kvinnan nu har, så gör det ju verkligen inte mer tilldragande.

Jag känner mig obekväm i tanken på att vara tillsammans med en man i en monogam relation därför att det placerar mig mitt i heteronormativitetens ep center! Woho! Happy moment!

En skulle ju kunna tro att detta genast placerade mig i facket för queer - kanske?
Men det blir än mer komplicerat, för om jag nu ändå faller för en människa
som råkar vara Man.
Och eftersom jag av bekvämlighet gärna går klädd i klänning eller kjol, (FEMININT)
är liten och vad folk kallar söt.
Blir jag således med detsamma placerad i facket:
HETEROSEXUELL KVINNA!
(som dessutom är monogam!)

Enligt utsidan är jag Kvinna.

Två par utstående fettklumpar (du kan kalla dem bröst)

En fitta (du kan kalla den framstjärt, eller nej gör för fan inte det, det är kvinnoförnedrande, säg vagina, eller nää.. säg bara Fitta)

Voila det blev en Kvinna!

På insidan.

Är jag

Jag

Marina

Du kan kalla mig

Marina

Tack!