söndag 16 augusti 2009
avstånd
är det möjligt för tankar att färdas så långt
kanske det ibland känns oerhört svårt
att se på en rosaskimrande tidsglittrande ändlös solnedgång
med en tom hand
det är sådär så att det bränns
kalla händer och jag vet att du velat springa med mig mot den solnedgången
vi hade sprungit fort
det fortaste vi någonsin sprungit vi hade inte stannat
vi hade sprungit till den där sjön
- Där borta! Ser du?
där där och bara där
vi stannat tittat i ögonen som skrattat
och det är så..
utan dig
Etiketter:
avstånd,
blåklocka,
brännas,
där,
mördarsnigel,
regndroppar,
skrattet,
solnedgång,
springa,
svårt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar