Ibland känner jag mig väldigt obekväm i mitt kön.
Och det handlar inte om att jag innerst inne skulle vilja
vara man.
Det handlar om att jag känner mig obekväm i rollen som Kvinna.
Och allt vad det innebär.
Det handlar om att alltid känna att jag måste hävda mig.
Visa att jag är stark,
Att jag kan.
Även fast jag inte är en Man.
Att hela tiden få frågan:
”Klarar du verkligen det där?”
Som fan att jag gör! Annars hade jag väl bett om hjälp!?
Visst, personen i fråga ville säkert bara vara hjälpsam. Men
Om jag hade varit en kille, vore sannolikheten att frågan skulle ställas inte
lika självklar.. vore den?
Jag känner mig också väldigt obekväm i allt vad mitt kön
utsöndrar. Alla de doft essenser som tydligen finns där och som jag inte har
fått vara med och välja ut.
Jag var inte med och valde dofter som kåt, villig, liten,
söt, omhändertagande(läs-moderlig), feminin, svag, snygg, sexig, etc.
Till saken hör att jag trivs bra, faktiskt mycket bra med
min kropp. Jag har kanske lite för stora bröst. Jag ogillar när de hoppar och
flänger när jag springer, och jag ogillar bh, så det är komplicerat, men jag
skulle inte byta ut dem mot vilken penis i världen.
Det jag ogillar är vad andra registrerar i min kropp. Att
jag inte för vara jag.
Att jag är ett vandrande KÖN!
Det är knepigt när en känner att en inte passar in i sin
egen könskategori, men ännu mer knepigt när en inte passar in i några andra av
samhället skapade grupperingar heller. Typ queer eller liknande.
När det gäller min sexualitet så väljer jag att säga hur
klyschigt det än må låta att jag faller för en människa,
Inte ett kön!
Och det handlar inte om att jag vill stå för några politiska
värderingar eller någonting sådant. Det är bara så jag känner.
Men eftersom att det trots allt har blivit så att jag
umgåtts mestadels i kretsar med bi, homo, trans, queer personer, så har också
min inställning till heteronormen blivit som den blivit. Och eftersom att
heteronormen även bidragit till att skapa den roll som kvinnan nu har, så gör
det ju verkligen inte mer tilldragande.
Jag känner mig obekväm i tanken på att vara tillsammans med
en man i en monogam relation därför att det placerar mig mitt i heteronormativitetens
ep center! Woho! Happy moment!
En skulle ju kunna tro att detta genast placerade mig i facket för queer - kanske?
Men det blir än mer komplicerat, för om jag nu ändå faller för en människa
som råkar vara Man.
Och eftersom jag av bekvämlighet gärna går klädd i klänning eller kjol, (FEMININT)
är liten och vad folk kallar söt.
Blir jag således med detsamma placerad i facket:
HETEROSEXUELL KVINNA!
(som dessutom är monogam!)
Enligt utsidan är jag Kvinna.
Två par utstående fettklumpar (du kan kalla dem bröst)
En fitta (du kan kalla den framstjärt, eller nej gör för
fan inte det, det är kvinnoförnedrande, säg vagina, eller nää.. säg bara Fitta)
Voila det blev en Kvinna!
På insidan.
Är jag
Jag
Marina
Du kan kalla mig
Marina
Tack!
