Ibland känner jag mig väldigt obekväm i mitt kön.

Ibland känner jag mig väldigt obekväm i mitt kön.

Och det handlar inte om att jag innerst inne skulle vilja vara man.

Det handlar om att jag känner mig obekväm i rollen som Kvinna.

Och allt vad det innebär.

Det handlar om att alltid känna att jag måste hävda mig. Visa att jag är stark,

Att jag kan.

Även fast jag inte är en Man.

Att hela tiden få frågan:

”Klarar du verkligen det där?”

Som fan att jag gör! Annars hade jag väl bett om hjälp!?

Visst, personen i fråga ville säkert bara vara hjälpsam. Men Om jag hade varit en kille, vore sannolikheten att frågan skulle ställas inte lika självklar.. vore den?

Jag känner mig också väldigt obekväm i allt vad mitt kön utsöndrar. Alla de doft essenser som tydligen finns där och som jag inte har fått vara med och välja ut.

Jag var inte med och valde dofter som kåt, villig, liten, söt, omhändertagande(läs-moderlig), feminin, svag, snygg, sexig, etc.

Till saken hör att jag trivs bra, faktiskt mycket bra med min kropp. Jag har kanske lite för stora bröst. Jag ogillar när de hoppar och flänger när jag springer, och jag ogillar bh, så det är komplicerat, men jag skulle inte byta ut dem mot vilken penis i världen.

Det jag ogillar är vad andra registrerar i min kropp. Att jag inte för vara jag.

Att jag är ett vandrande KÖN!

Det är knepigt när en känner att en inte passar in i sin egen könskategori, men ännu mer knepigt när en inte passar in i några andra av samhället skapade grupperingar heller. Typ queer eller liknande.

När det gäller min sexualitet så väljer jag att säga hur klyschigt det än må låta att jag faller för en människa,

Inte ett kön!

Och det handlar inte om att jag vill stå för några politiska värderingar eller någonting sådant. Det är bara så jag känner.

Men eftersom att det trots allt har blivit så att jag umgåtts mestadels i kretsar med bi, homo, trans, queer personer, så har också min inställning till heteronormen blivit som den blivit. Och eftersom att heteronormen även bidragit till att skapa den roll som kvinnan nu har, så gör det ju verkligen inte mer tilldragande.

Jag känner mig obekväm i tanken på att vara tillsammans med en man i en monogam relation därför att det placerar mig mitt i heteronormativitetens ep center! Woho! Happy moment!

En skulle ju kunna tro att detta genast placerade mig i facket för queer - kanske?
Men det blir än mer komplicerat, för om jag nu ändå faller för en människa
som råkar vara Man.
Och eftersom jag av bekvämlighet gärna går klädd i klänning eller kjol, (FEMININT)
är liten och vad folk kallar söt.
Blir jag således med detsamma placerad i facket:
HETEROSEXUELL KVINNA!
(som dessutom är monogam!)

Enligt utsidan är jag Kvinna.

Två par utstående fettklumpar (du kan kalla dem bröst)

En fitta (du kan kalla den framstjärt, eller nej gör för fan inte det, det är kvinnoförnedrande, säg vagina, eller nää.. säg bara Fitta)

Voila det blev en Kvinna!

På insidan.

Är jag

Jag

Marina

Du kan kalla mig

Marina

Tack!

den fria kärleken

min kvinna med hår som skogseld

med tankar som värmeblixtar

med midja som timglas

min kvinna med midja som utter i tigergap

min kvinna med mun som en kokard och en knippe

stjärnor av sista storleken

med tänder som spår av en vit råtta på vit jord

med tunga som krossat glas och ambra i förening

min kvinna med tunga som mördad hostia

med tunga som en docka som kan vakna och blunda

med tunga av otrolig sten

min kvinna med ögonhår som staplarna i barnskrift

med ögonbryn som kanten på ett svalbo

min kvinna med tinningar som skiffret på växthustaket

som imma på fönstren

min kvinna med champagneaxlar

med axlar som en fontän med delfinhuvud under isen

min kvinna med handleder som tändstickor

min kvinna med fingrar som har tur och hjärteräss

med fingrar som hackad halm

min kvinna med armhålor som marmor och

bokollonbeten

som midsommarnätter

som ligustrar och scalarbon

med armar som havsskum och kvarnfallsskum

som säd och kvarn i förening

min kvinna med ben som raketer

med gång som urverk och förtvivlan

min kvinna med ben som flädermärg

min kvinna med som initialer

med fötter som nyckelknippor med fötter som drickande

varvsarbetare

min kvinna med hals som pärlande korn

min kvinna med strupe som Gulddalen

som mötet i forsens egen bädd

med bröst som natten

min kvinna med bröst som rubindeglar

med bröst som rosornas ande i daggen

min kvinna med mage som dagarnas solfjädersöppning

med mage som en jätteklo

min kvinna med rygg som en fågel som flyr rakt upp...

med kvicksilverrygg

med rygg av ljus

med nacke som rullsten och kritsmet

som ett glas faller ner då man slutat dricka

min kvinna med höfter som en båt

med höfter som en ljuskrona med höfter som pilfjädrar

och kvistar av vita påfågelsplymer

som en okänslig vågarm

min kvinna med säte som sandsten och asbest

min kvinna med säte som våren

med sköte som en vattenlilja

min kvinna med sköte som placer och ornithorhyncus

min kvinna med sköte som alger och gammal konfekt

min kvinna med spegelsköte

min kvinna med ögon i tårar

med ögon som violetta troféer och magnetnålar

min kvinna med savannernas ögon

min kvinna med ögon som vatten att dricka i fängelset

min kvinna med ögon som trä under ständiga yxor

min kvinna med ögon som vattenstånd, luftstånd

jordstånd och eldstånd

översättning av Gunnar Ekelöf